Någon dag sommaren 1832 kom jag in i dåvarande firman Ekedahl & Enhörnings handelsbod i Norrköping och fann där på disken en tjock foliant, skriven med gammal urblekt stil och använd till strutpapper. Vid närmare genomseende befanns den innehålla ”Kungl Svenska Ambassadens Hovhållning uti Köpenhamn som följer, näml. …”
Så långt folianten räckte var kostnaderna vid nämnda ambassad (av år 1680) 8937 daler silvermynt, men räkenskapen tycktes ändå inte vara avslutad, eftersom många blad i slutet var avrivna. Jag frågade herrarna på stället om de
hade mera sådant. Då visade de några kungabrev, som de för namnteckningarnas skull hade sparat. Dessa var
- Fullmakt för ädel och välbördig Herman Wrangel att vara löjtnant och befälhavare och undertecknad Gustav Adolf, den 30 december 1611.
- ...
- Ett brev från konung Fredrik till högvälborna herr landshövdingen Ehrencrona, Torönsborg, daterat den … januari 1729.
Jag bad att få köpa alla breven och handlingarna, eller att åtminstone att få veta var de kom ifrån, men bådadera blev mig förvägrat. Av det sista brevet kunde dock slutas att de blivit förskingrade från Torönsborg, ett gammalt adelsgods i Östgöta skärgård. Antagandet blev tyvärr bekräftat genom en snickargesäll som jag någon tid därefter träffade och som jag frågade om några gamla papper hade blivit förstörda under den tid han arbetat vid Torönsborg. Han berättade då, att han begagnat otaliga sådana till att ”spackla” möbler med då de skulle betsas och poleras. Det var lätt att få tillåtelse till det eftersom tjänstefolket vid Torönsborg efter förra grevens frånfälle fick använda så mycket papper de behagade. De skickade också två lass sådant gammalt papper att säljas i Norrköpings handelsbodar. Likaså hade det tillgått på Ekenäs då samma gesäll arbetade där. För att erhålla visshet i saken vände jag mig slutligen till den som vid nämnda tillfälle var bokhållare på Torönsborg och om vars pålitlighet i uppgifter var fullkomligt säker. Hans berättelse träffade alldeles in med snickarens, men så mycket mer avskyväckande, som skövlingen blivit verkställd just på själva egendomsherrens befallning!
Egendomsherren var en ung arvtagare som efter sin faders död på Sonstorp i Östgöta bergslag genast hade rest till sin nya besittning, Torönsborg. Där fanns ett utmärkt bibliotek som blivit hämtat av statsrådet greve A.G. Mörner, och dessutom ett ännu dyrbarare arkiv. Det var nerpackat i stora lårar med var sin förteckning om innehållet. Lårarna, åtta till antalet, tömdes på gårdsplanen och användes att frakta ost i till Stockholm. Innanmätet fick var och en ta för efter behag. En smed tog alla vaxkuporna under pergamentsbreven. Bokhållaren valde 77 pergamentsbrev, de han tyckte var vackrast (d.v.s. de yngsta). Innan dess hade dock samma man varnat sin herre: I förtagen eder, nådige greve! Pappren kan ju innehålla viktiga handlingar om vår forntids historia! Han fick till svar att greven inte brydde sig om vår forna historia. Ännu en invändning att pappren och i synnerhet pergamentsbreven kunde innehålla nödvändiga åtkomsthandlingar på godset. Det besvarades med det övermodiga uttrycket Den som vill försöka att frånta mig godset, honom vill jag se i näven. Inom tio år därefter hade greven överlämnat godset och all sin egendom åt sina borgenärer.
Av nu nämnda 77 pergamentsbrev fick undertecknad välja hur många som helst, men beklagar att inte fler än sju valdes, de samma som nu blivit i avskrift meddelade till kungliga akademin. Än fler hade bort anmärkas, såsom:
- Kung Johans donationsbrev på gods i Lekeryds socken i Tveta härad i Småland den 10 december 1568.
- ...
- Sätra gård ...